Skogsmassaker


Jag känner stor sorg över förödelsen i "min" skog, Orupsskogen. Jag är kanske smått galen, men jag känner mig starkt förbunden med träden. Jag känner mig som en del av Naturen och när jag hör motorsågen ljuda följt av ett brak av en fallen trädsjäl, då gör det ont i mig också. 


Skogen är nu som en krigsskådeplats med avrättade och lemlästade träd överallt. Jag ser det som ren tortyr. Sen kommer bandvagnarna och ska samla upp massakern och gör stora avtryck. Här finns ingen respekt för de som överlevt. De tar allt som kommer i deras väg. Kvar blir en stympad skog med djupa leriga sår. 


Är det jag som är helknäpp eller finns det någon annan som känner lika? Jag vet att det sägs vara en naturvårdande åtgärd, men jag har så svårt att se det nu. Var finns Naturvärdigheten?


 Alla vet ju hur välgörande det är i skogen. Lugn och ro hormonet som frigörs, läkande och stärkande. Just nu är skogspromenaden allt annat för mig. Men jag hoppas att den ska orka reparera sig.


Ingen respekt för trädens liv.